En sjukstuga, diverse skadekänningar och sånt som i folkmun allmänt kallas för manfall hade kunnat få vem som helst att tro att Sandarna BK skulle komma till spel som ett stukat lag. Så blev det inte. Det stod klart tämligen omgående efter det att domaren blåst igång matchen. De rödsvarta uppträdde koncentrerat där varenda kugge i maskineriet satt på rätt plats. Väloljat var det också. Tur det, då den kungliga ladugården tryckte på med allt vad den hade. Men bortalagets höga press kom med ett pris. En långboll förbi en något övermodig backlinje och ett klassiskt måltjuveri senare så stod 1-0. Som strax därpå blev 2-0 efter att hemmalagets Picasso i backlinjen serverat en fristående högerytter på silverfat.

I första pausvilan behövde Sandarnas coacher inte justera många reglage. Med de enklaste av förmaningar om att fortsätta på inslagen väg samt några önskemål om lite större rörlighet här och var, så klev laget ut och helt enkelt körde över gästerna. En förklaring till det står möjligen att finna i ladugårdens förändrade försvar. En ensam anfallare fick jaga sig trött mellan hemmalagets båda backar som enkelt spelade sig upp till mittlinjen. Och det var därifrån målen kom. En varsam lyftning av nämnda konstnär, en hårdare projektil av hans kollega samt ett inlägg där den notoriske, med ett stycke sällsynt fotbollskirurgi, skarvade in bollen med bakhuvudet. Noterat från sidlinjen: bortalagets högerytter blev vänsterytter, därefter anfallare och när han sedan tog jobbet som innermittfältare, ja då hade luften gått ur.

Halvtidsvila igen och då passade en ur tränarstaben på att handla upp sig på ett par varmböjda i korvkiosken. Laget tog snacket på egen hand och det som sades var väl ungefär att det skulle trummas på och att ingenting fick tas för givet. Man kan utan knussel säga att Sandarna BK:s finest höll det löftet, emellertid inte alldeles utan besvär. Kungsladugård fällde nämligen ner visiren och red med spetsade lansar mot motståndarmålet. Första halvlekens hårda presspel återupptogs och i matchens sista minut gav det också utdelning efter att ett frenetiskt surrande arbetarbi lämnat kupan, avslutat i stolpen och själv tagit hand om returen. Domaren blåste för mål och ögonblicket senare också för full tid. Supportrarna framför klubbstugans röda lasyr applåderade en insats som får beskrivas som helgjuten.