En knapp meter under taket i Sandarna BK:s klubbstuga löper en hylla längs väggarna. Alla som har spenderat en del tid i lokalen (västar ska hämtas, fotbollar ska låsas in, möten ska uthärdas och en del pingis ska numera också spelas) har sett pokalerna och bucklorna där. Några är stora, de flesta något mindre och så gott som alla är oputsade. De allra äldsta är från 40-talet och utförda i brons av Guldsmeds Aktiebolaget (en välrenommerad tillverkare med särskrivet firmanamn). Nu är det dags att göra plats för en ny trofé. Föga förvånande är klubbens P12:or - ett lag som alltmer tycks ha det där skimret över sig som brukar utmärka en så kallad gyllene generation - som svarar för förvärvet. Under det nya årets första helgdagar tog de hem Nordic Cup efter ett straffdrama som inte ens hade kunnat diktats upp i Hollywood.

Fem matcher krävdes. På pappret såg starten tuff ut med förhandsfavoriten Frölunda som initial motståndare. Dessa överraskade med att sprida långbollar över Sandarnas planhalva. Teknisk fotboll utgick och ersattes av luftburen anfallsfotboll. Efter en notorisk målgörarfot slutade matchen 1-0 till de rödsvarta. Samma kväll följde de upp med ytterligare en seger. Denna gång mot Velebit som försökte ta sig fram i turneringen medelst gladfotboll. Sandarna svarade med hög press, helgjuten backlinje och två notoriska avslut innan Velebit strax före slutet reducerade till 1-2. Sandarna hade överbelastat mot ena hörnflaggan vilket lett till ett fritt läge utanför straffområdet och därefter ett perfekt avslut invid ena stolproten. Men två segrar gav råg i ryggen, lugn och ro i tränarstaben och antagligen också en god natts sömn för truppen som redan efterföljande dag hade schemalagd drabbning kl 10.15. Vid det klockslaget väntade Sävedalen som fem sekunder in i matchen tvingades se på när Sandarnas patenterade avsparks-glitch (den kallas så) med briljant precision i alla utföranden resulterade i 1-0. En ledning som kvitterades i slutminuterna efter en utdömd straffspark som aldrig borde eller ens kunnat liknas vid något som ens rimmar på ordet straff. Scenariot upprepade sig i den efterföljande matchen mot Surte när bortalagets energiska anfallare snubblade sig till en straff som han själv skickade in och gav de svartklädda en smula hopp. De behövde nämligen en seger för att gå om Sandarna i tabellen och knipa finalplatsen. Men matchen slutade 1-1 och Sandarna kunde därmed förbereda sig mot en avgörande fajt med ett välbekant gäng från Hisings-Backa FC.

Den matchen blåstes i gång strax innan kl 19 på söndagkvällen inför fullsatta läktare på Serneke Arena. Om stämningen dessförinnan hade sjudit bland supportrarna så kokade det redan matchens första minut på det härligaste sätt bland åskådarna. Och de fick uppleva en nervpärs som trots öppna lägen och en boll i stolpen inte bjöd på något mål. Straffläggning således. Sandarna målade. Hisings-Backa gjorde detsamma efter att Sandarnas siste man fått handskarna på bollen. Sedan målade Sandarna igen innan Hisings-Backa slog sin i stolpen som på allra olyckligaste vis bjöd på en retur på vår målvaktshjälte och in i mål. Efter den motgången missade Sandarna sin tredje straff och då var det knappt att man orkade med mer. Men från domaren kom beskedet att den behövde slås om. En mental hårddisk nollställdes och när man vågade titta igen så låg bollen i målet. Matchens sista straff slogs i målvaktens högra hörn. Men den nådde aldrig dit. Han som äter de där fasta situationerna till frukost hann såklart dit före. Sedan bröt allt löst. Och när man trodde att firandet var över fick den glidtacklade virvelvinden på mittfältet pris som turneringens spelare.

När året har gått så långt att solen bjuder på lite mer värme så ser man en man sitta utanför klubbstugan. Ibland har han koncentrationen riktad ner i en bok, ibland i ett korsord. En mugg kaffe syns närmast alltid på en armlängds avstånd. Någon gång emellanåt kan man se honom utföra kroppsövningar för att hålla sig alert. Han har suttit så i många år. I flera decennier faktiskt. Och skulle ni någon gång passera förbi så kan ni väl stanna till och be att få se den där pokalen som P12:orna spelade hem. Den står någonstans på hyllan bland de andra historiska minnesmärkena.